Jag börjar här ändå. Jag saknar att skriva. Jag saknar att dela min vardag med fler än min närmaste familj.
Jag bor i ett litet samhälle i Västerbottens inland. Jag bodde i Göteborg innan. Jag är inte van vid småstadsmentaliteten.
Folk här upp har redan sina vänner. De behöver inte oss. Vi är nya och konstiga. Vi är något att prata om. Och jag gillar, inte helt oväntat, inte det.
Min Teo har blivit större. Han är så fantastisk! Häromdagen rensade vi hans öron (episk vaxpropp!) så nu kanske han kan börja prata begripligt också.
Den episka vaxproppen är nu ett minne blott för jag passerade den ner i soporna. Välkommen till bloggosfären eller kanske välkommen tillbaka är rättare att säga/ Mor
SvaraRaderaSka bli spännande detta här ... :)
SvaraRadera